Taluppfattning och undervisning

Av Sinara Barreto 

Barnen behöver kunna uppfatta tal för att förstå och använda dem i varierande förhållanden i vardagen. Stegvis ökar barn sina kunskaper inom det matematiska området. Det vill säga barn börjar uppfatta tal och räkna ut tal de första åren av livet.

Ett exempel om taluppfattning är när en bebis är ensam och tittar runt omkring sig reagerar hen med gråt och skrik. Tydligen uppfattar bebisen att rummet är tomt. I boken Förstå och använda tal definierar Alistair McIntosh att ”Människor föds med en intuitiv förmåga att med ett ögonkast, dvs utan att räkna, direkt uppfatta skillnaden mellan en, två, tre eller fyra enheter.” (2008, s.15). Därtill kommer att människor förstår från början begrepp som antal, storlek, känslor, stämningar och platser. Författaren fortsätter sitt resonemang och förklarar att ”Genom erfarenhet utvecklas känslan för antal och förmågan till mera noggranna jämförelser”(McIntosh, 2008). I detta sammanhang ökar människor sin förmåga att förstå tal i samhället dagligen. Det kan noteras att det är i skolan som barn genom struktur och motivation kan utveckla sin förmåga inom matematik och alla andra områden.  

Enligt boken Förstå och använda tal i förordet påminns läsaren att ”bland skolans viktigaste uppgifter är att se till att alla elever utvecklar god taluppfattning, god problemlösningsförmåga samt kommunikativa förmågor och färdigheter.” (McIntosh, 2008). Jag anser att taluppfattningen är beroende av inlärningsförmåga, tolkning och tankesätt om tal som ska utvecklas ordentligt i skolan. Eftersom barnet är omedvetet om detta är det läraren med sina tekniker som uppmuntrar utvecklingen inom området.  

Vid undervisning om taluppfattning är det viktigt att försöka skapa en förståelse för barnens tankar angående tal, siffor och så vidare. Dessutom borde läraren ta reda på mer om elevers bakgrund för att bli likvärdig till alla elever. Det vill säga, ställer frågor eller observera vad de kan, vilka de är och hur de levde tidigare i livet. I Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet - En likvärdig utbildning försäkrar det att ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper.”(2011, s.6). Livserfarenheten påverka mycket i barnets utveckling. Oavsett var kommer eleven ifrån är det lärares uppdrag att öva extra mycket med de elever som har svårt att förstå lektionen.  

När barn är små har de ofta svårigheter och missuppfattar saker. McIntosh hänvisar att ”barn i två-treårsåldern lär sig ofta räkneramsan utan att göra kopplingen till ”hur många”.” (2008, s.15). De kan räkna ut utan att veta hur många det är. Författaren hävdar dessutom att ”Så småningom börjar barnet att pekräkna, men funderar inte vidare över om en grupp om fem räknade föremål blir sju eller fyra när hon räknar dem nästa gång. Detta är en fas som alla barn går igenom fast vid olika tidpunkter.” (2008, s.16). Gradvis kan barnet göra kopplingen med antal och hur många. Baserat på detta väljer läraren rätt strategi för att bygga bilder i barns huvud. Förvisso taluppfattning är lite förvirrat i barndomen missuppfattar barn det.  

Ett exempel på detta är under barns första år i livet. Ofta leker och lär föräldrarna med barnet genom att peka och räkna med fingrar på kroppsdelar. Det leder till att barnet börjar räkna ut och förstå att de har en mun, två ögon, två öron och så vidare. Barnet kan vara omedvetet men associerar till och förstår siffrorna. Därefter, när barn börjar förskola, i vissa förskolor, stimulerar lärare barn att utveckla sin produktiva praxis. Eftersom vissa barn har lärt sig hemma att pekräkna sina kroppsdelar lär fröken barnen att koppla ihop en talföljd som till exempel 112. Med den leken som föräldrar lärt sitt barn i de första åren i livet.  

I boken Tal och Tanke konstaterar författare Ida Heiberg Solem, Björnar Alseth och Gunnar Nordberg att ”Produktiv praxis fokuserar på att använda tidigare kunskaper till att utforska något okänt och därmed knyta an till problemlösning”. (2010 s.12). I detta sammanhang uppfattar barn att knyta sina kroppsdelar om de behöver hjälp i allvarlig fara eller i någon farlig situation. Då kan barnet komma ihåg att pekräkna en mun, en näsa och två ögon då blir det 112. Fastän de kan inte associera till talet etthundratolv. 

Enligt dokumentet ”Kursplaner för grundskolan – Matematik - Centralt innehåll I årskurs 1–3 Taluppfattning och tals användning” (2011. s,55) lyfter Skolverket fram ”Naturliga tal och enkla tal i bråkform och deras användning i vardagliga situationer.” Det vill säga eleverna ska använda matematik inte bara på skolan utan även i praktiken i sina vanliga dagar. 

I klassen ska läraren undervisa taluppfattning såväl teoretiskt som praktiskt och samtidigt genomföra lekverksamhet för att det ska bli roligt för barn att lära sig matematik. I boken Förstå och använda tal poängterar författaren att ”Är lärarens uppgift att skapa aktiviteter som utvecklar barnens förståelse för antalskonservation ” (McIntosh, 2008 s.16). Lärare har ett uppdrag att lära barn utveckla sina perspektiv och kunskaper om matematik, logiskt och föra matematiska resonemang.  

Undervisningen om taluppfattning är det viktigt fokuserar på några punkter.   

För det första har bra undervisningstips samt pedagogisk planering, inspiration av kurser, böcker, läroplan och kursplaner för grundskolan och kreativitet för att skapa konkreta mål tillsammans med kollegor. Kreativitet, spel och leksaker är grundläggande för att barnen ska känna sig bekväma med aktiviteten och förstå på ett bra sätt och utveckla sina förmågor. 

För det andra, förstå att barn är olika och lära sig genom deras verklighet. ”Eleverna använder sig av olika uttrycksformer och strategier för att lösa uppgifterna” (Solem, Alseth, Nordberg, 2010 s.15). På grund av detta borde lärare använda olika strategier för olika uppgifter och välja rätt strategi för att utveckla barns matematiska förmåga.  

Sist men inte minst, alla lektioner och uppgifter har ett mål. Skolverket kräver att vi följer Läroplan (Lgr11) eller Läroplan för grundskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet som gäller från år 2011 till nuvarande. Med det materialet får lärare rätt verktyg tillsammans med skollagen och kraven för att undervisa på ett pedagogiskt sätt. Vilket omfattar kursplan, ämnets syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Detta är ett krav för att undervisa i svenska skolan i Sverige. Bedömningsstöden kan hjälpa till att ge eleverna rätt bedömning.  

Litteraturförteckning

Heiberg Solem, Ida Alseth,Björnar &Nordberg, Gunnar. (2010). Tal och tanke. Lund: Studentlitteratur AB

McIntosh, Alistair. (2008). Förstå och använda tal – en handbok. Göteborg: Göteborgs Universitet

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Skolverket